Maja Nordlund

Marrakech är en stad som ligger i inlandet i Marocko. Alltså ingen badort med sandstrand och sånt. Men, här finns Marockos, förmodligen största, marknad! Där säljs allt man kan tänka sig; porslin, smycken, kläder, skor, mat, kryddor, djur, krämer, oljor och mycket mer! Det jag reagerade mest på var det ovanliga porslinet. Tallrikar, skålar och fat i supervackra färger fanns överallt. Ovanliga former, mönster och storlekar, och inget var det andra likt. Var helt enkelt tvungen att köpa mig några mönstrade tallrikar och små frukostskålar! Blir ett tungt handbagage.....

 

På vägen dit stannar bussen och guiden pekar mot ett stort träd i vilket det står fem getter uppe bland grenarna. Det är "trädgetter", som tydligen är väldigt vanliga i Marocko. De klättrar för att komma åt bladen högst upp i träden som de inte kan nå från marken. Vi går ut en stund för att titta och fota, och då ser jag världens minsta babyget, som jag givetvis måste hålla i famnen. Så. Jäkla. Söt. Den låg och halvsov medans Frida knäppte några bilder på mig och min nyfunna bäbis.

Här är försäljarna ganska lika inkastarna i Agadir; de ropar efter dig och ger en massa konstiga kommentarer. Det knäppaste vi fått höra hittills är nog när en gatuförsäljare kallade oss rasister, fast det enda vi gjorde var att ignorera hans jobbiga tjat. Sen verkar många inkastare tro att vi jättegärna vill äta på deras restaurang när de ropar "Aaah, love that big ass!" eller "Sexy hair, Shakira!" Nån borde ge dem en lektion i kundservice....

 

Nåväl, på vår guidade tur i Marrakech tog saker verkligen sin tid. Vår guide verkade inte förstå att vi alla ätit frukost kring 6 innan vi hoppade på den 4 timmar långa bussturen hit. Men nej, vi skulle inte börja med att äta lunch, vi skulle först gå en rundtur i en trädgård tillägnad Yves Saint Lorent, och efter detta spendera en timme i ett gammalt palats som vi inte visste något om. Och det var dessutom tomt på möbler så vi kikade mest på väggarna och takens arkitektur..... Kanske lite intressant ändå, om det inte vore för att magen kurrade så att palatset skakade.

Efter detta var det äntligen dags för lunch!! Vi gick till en typisk marockansk restaurang (som förmodligen mest bara tog emot turister på guidade turer). Där käkade vi kyckling och couscous, utan sås!! Torrare än Västsahara... Sen begav vi oss äntligen till marknadsområdet! Men icke hurra för tidigt mina vänner, nä för vi fick inte gå själva och titta på saker, utan var tvungna följa på led efter vår guide genom de trånga marknadsgränderna. Han tog oss bara till hans "vänner" som mest troligt gjort upp sinsemellan om att han ska ta med sig turister till just deras butiker.... Men efter en stund var vi ett gäng som krävde att få gå själva, så då fick vi en timmes "fritid".. Det var svårt att få en bild inne bland de riktiga marknadsstånden, det var så trånga gränder med folk överallt, och fotade man så ville de antingen ha betalt eller trodde att man ville köpa nåt.

Det var otroligt mycket lukter där på marknaden, djur, parfymer, rök och massa folk, så rätt som det är känner jag att jag får astma. Och blond som man är har jag förstås mitt astmaspray 4 timmar bort, på hotellrummet... Jaja, det går väl över, tänker jag. Middagsdags på ännu en marockansk restaurang, denna gång med sås till huvudrätten. Men vad hjälper det när jag sitter och andas som ur ett sugrör... Sedan ska vi äntligen hoppa på bussen hem, men jag måste koncentrera mig på att andas hela vägen.. Efter lite panikartade livsfunderingar om hur långt det är till närmsta sjukhus kliver vi av 4 timmar senare, och astmasprayet är inom räckhåll! :)