Maja Nordlund

Inga fallskärmshopp - men bungyjump!

Godkväll. Eller inte så god kväll för oss här i Franz Josef. Dagen startade med att vi åkte iväg för att hoppa fallskärm. Allt var klart och betalt och vädret var superfint! Vi delades in i grupper om tre, jag och Eve hamnade i sista gruppen i startordningen. De första tog på sig sina dräkter och selar och hoppade in i planet med sina instruktörer. Femton minuter senare var de på marken igen. Dags för nästa grupp. Efter att de kommit ner igen, snackandes om hur detta var det häftigaste de gjort i sin liv, var det våran tur. På med dräkt och sele; skaka hand med instruktör och kameraman. In i planet - eller..? Nähää..? Det hade tydligen börjat bildas små vindsnurror i luften,något som kunde få en fallskärm att knycklas samman i fallet..

Såååå.. Vi blev "put on hold" i två timmar. Två timmar senare blev vi "put on hold" i ytterligare tre timar, och när den timman var slagen blev vi tillsagda att komma tillbaka imorronbitti 07.30..! Det värsta är att vi var sååååå förbannat jävla nära!!! Vi stod ju för fasen redo för att lyfta. Hade vi fått åka upp 15 min tidigare hade vi varit de lyckligaste backpackersen i världen just nu. Hoppas på morgondagen. Annars får vi tillbaka pengarna och göra ett nytt försök någonstans på Nordön..

Vi får trösta oss med att våra bungy jumps i Queenstown gick problemfritt; fint väder, bra tid på dagen, och jag och Eve blev först att kasta oss ut i ravinen. Har äntligen fått in bilderna på datorn, så ni kan se själva! Nevis, som det heter, är 134 meter över marken, och alltså Nya Zeelands högsta! Sekunderna innan jag skulle hoppa, stående på plattformen, blickandes ut över den grunda flod som rann lång där nere, kände jag mig rätt nervös. Men sen när själva avstampet var gjort kom världens frihetskänsla, och såklart en enorm adrenalinkick! Det kändes att man levde! Ville göra om det igen direkt efter!



 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress