MENY
Santorini. Öarnas ö. Vi åkte hit efter Paros och ville såklart se den berömda klippstaden Ìa, där rika människor bor på kritvita lyxhotell med pooler som sträcker sig ut över havet, och där restaurangerna slåss om vem som har terrassen med bäst vy över solnedgången. Vad vi inte tänkt på lika mycket var att ön är en vulkanö, vilken gör att stränderna består av vulkansand.
Så vi började med att besöka Parissa, en mindre stad på andra sidan ön, alldeles vid den svarta stranden. Här finns en stor strandbar som spelar partymusik lika högt som en nattklubb. Nästan lite svårt att föra ett samtal på stranden för all musik. Detta blev vårt första stopp där vi enbart träffade folk i vår ålder. Vi intog varsin solstol, sen kom vår bartender (och numera vän) Fwitz och serverade oss drinkar!
Sanden var kornig och kolsvart! Lite svårt att gå då man sjönk ner rätt djupt för varje steg. Men sjukt häftigt! Vi latade oss hela eftermiddagen innan vi gick tillbaka till hotellet. Väl där drack vi lite mer, vilket resulterade att vi satt och bokade hotell på helt fel ö än var vi befann oss! Vi höll även på att boka ett hotell på Irland, av någon anledning jag inte minns. Tackar gudarna för att Sandra hade internet-spärr på sitt bankkort!! Sov rätt gott när vi väl la oss, men morgondagen blev desto mindre god. Note to self: lita inte på alkohol-procenten på en grekisk vinflaska! Eller vad säger du, Sandra?!
Nåväl, vi kämpade oss till bussen som skulle ta oss till staden ía (eller Oía som är i princip samma ställe). Nu hade vi även lyckats boka ett hotell på rätt ställe! Juni är lågsäsong i Grekland och tur var väl det, för då hade vi råd att boka ett fint hotellrum mitt uppe i klippstaden! :) Okej, vi kanske inte bodde på ett sånt där lyxhotell som familjen Kardashian semestrar på, men alldeles intill finns många lite mindre dyra hotell för sånna som inte är uppvuxna i en miljardärsfamilj. Det var i alla fall hur fint som helst, och lätt värt att spendera en del för att bo här uppe istället för i närliggande städer, som många turister gör.
Själva gatorna är uppbyggda högst upp på toppen av berget. Man följer en långsmal väg som så småningom mynnar ut i små gränder och ännu smalare gator. Allt med branta stup och lyxhotellen under sig. Vi fick hela tiden höra att det skulle vara svindyrt att äta och shoppa här, och visst, vi besökte butiker där solglasögon kostade 2000:- och en bikini 1500:-, men annars fanns det massor av billigare butiker, bland annat en svinhäftig bokhandel, där man fick klättra på en smal stege genom ett hål i taket, för att komma till en terrass där man kunde sitta och läsa! Restaurangerna var inte dyrare än i Sverige så vi åt ute både lunch och middag (och fikade såklart;). Kul att prova på så många terrasser som möjligt!
Mitt i allt kunde det komma en man med ett gäng åsnor på rad, promenerandes i de smala gränderna bland alla turister. En ren tillfällighet, eller taktiskt knep för att förstärka den klassiskt grekiska bilden av Santorini....?? Oía är även hem till ett gäng gatuhundar, de renaste jag sett! Butiks -och restaurangpersonalen tar hand om dessa och sätter på dem halsband och scarfs (<3<3!!) så att de inte ser herrelösa ut. Vi blev totalt förälskade i denna stad, och kommer mest troligt att återvända! (då till ett lyxhotell vid klippbranten!)
0