Maja Nordlund

Okej! Alltså, detta blir nog det mest känslosamma, frustrerande, konstigaste och längsta inlägg i min blogg hittills! Vet knappt hur jag ska börja..! Jag hade ju som bekant tänkt ta mitt Open Water dykcertifikat här i Cairns, så jag signade upp mig för en 4-dagars kurs, varav 1 natt skulle spenderas på en stor katamaran ute vid Stora Barriärrevet! Spännande va?! Blev lite för spännande kan jag säga!

 

Det hade regnat ganska mycket de två första dagarna, men då hade vi bara övat i poolen vid dykcentret, samt skrivit lite teori i ett klassrum. Vår dykinstruktör, Ethan, sa att det inte gjorde nåt om de regnade när vi skulle ut på havet, det hade varit värre om det blåste. Så kom dag 3, och vi anlände till båthamnen i en betydligt mindre skara än vi varit dagarna innan! Anledningen var, såklart, vindar som ute på havet nådde upp till cyklon-styrka!! Av 13 dykare kvarstod nu 6: jag själv, två killar från Schweiz, och tre killar från Danmark.

 

Så vi hoppade på "Reef Kist", båt nummer 1, som skulle ta oss ut till revet där vi skulle sammankoppla med "Kangaroo Explorer", en större båt vilken vi skulle bo på under dessa dagar. Vi blev varnade innan att resan ut inte skulle bli så trevlig, att det skulle vara 20 gånger värre vågor än inne i hamnen. De sålde sjösjukepiller ombord, men jag tackar min smarta hjärna att jag hade med mig egna, och tackar framförallt min omtänksamma mamma som insisterade på att jag skulle ta med dem på denna backpacker-resa!! Varför jag är så tacksam ska ni få höra om en liten stund!

Hur som helst; vi började åka och havet började gunga, och det blev bara värre och värre ju längre ut vi kom! När vi stannde till vid Fitzroy Island, efter ca 50 min, trodde några att det värsta var över. Det var nu vi fick veta att resan härifrån till revet skulle bli 1000 gånger värre! Fler och fler började söka sig till aktern, där vinden fläktade och det gick lättare att andas. Vi höll fast oss i metall-stänger i taket, och detta var verkligen inte det lättaste kan jag säga! För det första var jag för kort, sen gungade båten åt alla håll och kanter, så det var ett under att ingen föll över bord! På riktigt alltså!

 

Sjöfåglarna orkade inte flyga i den starka vinden, så de liftade med oss!

 

Efter en halvtimme hade 15 av typ 20 passagerare en brun papperspåse framför munnen!! Vi spydde omvartannat, en stackars kille hade mått illa sen samma sekund som vi lämnade hamnen! Jag själv spydde över mitt nya linne och mina rosa jeans-shorts, supermysigt!! Tur att jag hade ombyte i väskan! Såååå, väl framme vid revet skulle vi alltså ta oss över till Kangaroo Explorer som vi skulle sova på. Men med vågor höga som jag-vet-inte-vad, och regnet piskande i våra ansikten, blev detta svårare än vad dykinstruktörerna och kaptenerna hade trott! Efter en lång stunds försökande att nå varandra, med resultatet att vi istället gled ifrån varandra, gav de upp och en liten livbåt med motor skickades ut från Kangaroo Explorer.

 

Efter ännu mer problem med höjdskillnader som uppstod när vågorna steg och sjönk, lyckade livbåten ta sig i på vår sida. En efter en hoppade vi ner i den, och vattnet gick redan över våra fötter! 8 passagerare senare, gav vi oss av mitt på det stormiga Stilla Havet (opassande namn!!). Vi satt nedböjda med korsande armar och höll hårt i personen snett mitt emot oss! Det gällde att knipa ihop ögon, mun, och om möjligt, även näsan, för vatten kom in öööööverallt!! Det kändes som om någon kastade hinkar med saltvatten över oss, samtidigt som regnet smattrade! Man blev ju inte precis lugnare av att höra Ned, som styrde motorn, säga "Woooooh, shiiit!!!", vilket betydde att det kom en extra stor våg från något håll(man visste aldrig vilket), och slog över oss och fyllde båten ännu lite mer!

 

När vi äntligen var framme vid Kangaroo Explorer började besättningen där att dra upp "fören" på livbåten med ett rep, vilket resulterade i att aktern(där de flesta av oss satt) började sjunka, och Ned ropade "I'm starting to sink back here!!" Jag ropade "Move up, move up, move up" och vi flyttade oss uppåt mot fören. Nu hade vi vatten upp till knäna, och en efter en hoppade vi över till den stora båten, i säkerhet och vid liv!!

 

Såå, för att göra en otroligt lååång historia kort, kan vi säga som så att efter att det börjat lugna ner sig hoppar vi i våra våtdräkter och påbörjar vårt första dyk! Jag hade en tjockade dräkt än killarna, eftersom jag fryser så lätt. Detta gjorde dock att jag hade problem med att sjunka och Ethan fick dra i mina fenor för att jag skulle ta mig ner. Väl nere dröjde det inte länge förrens vi ser en white-tipped reef shark, och efter en stund en till, och sen en till! Det fanns såklart massor av underbara färgglada fiskar, mindre underbara sjögurkor, och en intressant varelse som jag inte vet om det är en fisk, korall eller ett nässeldjur. Hittar ingen bild att visa, kanske lägger in en senare! Killarna sa att de även såg två sköldpaddor!! Snacka om att jag blev avundsjuk!! Ethan lovade att leta upp några till mig under nästa dyk, och det är nu vi kommer till den frustrerande biten i detta långa inlägg!

 

På kvällen skulle vi göra ett nattdyk(spännande va?!), men det visade sig att detta blev inställt p.g.a. stormen! Instruktörerna utlovade fler dyk dagen efter för att ta igen förlorad tid, och vi alla gick till sängs lite besvikna, men hoppfulla inför morgondagen. När jag vaknar och inser att klockan är 06.30, och vi skulle göra första dyket 06.00, får jag panik och när jag rusar ner till matsalen säger en kille att min grupp redan är i vattnet! Hjärtat slår dubbla slag, innan killen säger att han skojjar, och att alla dyk är inställda även idag! "VAAA??!!" säger jag och vet inte om jag ska tro på honom eller inte. Men då kommer en av instruktörerna och säger samma sak: inga dyk alltså! Och detta var min sista dag till havs! Min sista chans att få mitt certifikat! Vad ska vi alla göra här mitt ute på havet en heeeel dag, om vi inte kan dyka??!! 

 

Efter ett tag börjar alla att komma ner en efter en, och kaptenen berättar hur situationen ser ut: han ska försöka styra tillbaka mot Cairns, men detta kommer att gå i den otroligt, frustrerande, långsamma farten av 5 knop, vilket är ca 9 km/h..!!! Det som tog oss 2 timmar dagen innan, skulle nu ta oss inte mindre än 12 timmar!! Vi skulle alltså stå ut med 12 timmars förjävligt gungande golv, piskande regn och illamående!! Vid lunchtid var det endast 12 personer utav totalt 40 passagerare som ville äta! Undra varför?! Det var nu jag kände mig fruktansvärt glad över att jag hade med mig egna sjösjuke-piller, för dessa tog nämligen slut!! Paniken började sprida sig bland dem som insåg att de skulle behöva genomlida denna hemska resa med att må skitilla och spy i 12 timmar!! Jag höll hårt i mina, kan jag säga!! Regeln "var man ansvarig för sig själv" rådde numera!! :p

 

Hela denna dag spenderades sovande i sängen, eftersom detta var den mest bekväma och minst sjösjuke-framkallande positionen! När kvällen närmade sig kunde vi skymta Cairns skogsbeklädda bergstoppar och några båtar vid hamnen. Nu vet jag hur människorna i Titanics livbåtar kände sig när de fick syn på Carpathia! Okej, kanske inte riktigt går att jämföra, men ändå..!

 

Nu blev jag tillfrågad om jag ville stanna ytterligare en natt, helt gratis, och få chansen att slutföra mina dyk idag. Jag sa såklart ja, och blev överlycklig, men detta var verkligen min sista chans, eftersom det måste vara 24 timmar mellan dyk och flygning. Jag och Eve flyger ju till Melbourne imorron, men att dyka på förmiddagen idag skulle gå bra! Men denna lycka höll inte i sig särskilt länge då instruktörerna efter en timme sa att de inte skulle gå att dyka imorron heller! GAAAHHHH!!!

 

Så jag och killarna gick och tog en öl på Giligans innan vi begav oss tillbaka till båten, som nu låg stilla vid hamnen. Morgonen efter(imorse) fick vi besöka Cairns Dive Center där jag fick tillbaka hälften av mina pengar, eftersom jag utfört halva kursen(poolträning och-teori var redan avklarat), ett papper att visa mitt försäkringsbolag, samt en loggbok att visa nästa dykcenter så jag kan ta vid där jag slutat, alltså göra mina sista 3 dyk = Certificerad Open Water Dykare!