Maja Nordlund

Vi är nu i Taupo och det är dags för försök nr 2 i skydive ( = fallskärmshoppning) eftersom vi inte fick göra det i Franz Josef, se tidigare inlägg. Även denna gång var det superfint väder, men nu hade vi inte några förväntningar och ställde in oss på att vi inte skulle få hoppa nu heller. Men, det fick vi!! Dräkter och världens-fulaste-skinnmössa på och sen upp i luften med ett plan som var taget ur ett Lost-avsnitt..!

 

Vi var fyra stycken som skulle hoppa, och alla hade varsin instruktör fastspänd på ryggen! Dessutom hade vi varsin kameraman som hoppade ut precis före en själv. Jag var sist ut, och efter att ha hasat oss fram till dörren kastade vi oss ut med huvudet före, slog en volt, och sen visste jag inte vad som var himmel eller mark! Satan vilken häftig känsla!! Som bungyjump men känslan varade så mycket längre! Vi bara föll och föll, vinden snärtade mot kroppen och tryckte upp mina kinder så att jag inte kunde låta bli att le, det kändes att jag levde!

 

AMAZING!

 

Efter en dryg minut (som dock kändes mycket längre) vinkade kameramannen hejdå och innan jag hann fatta vad han menade, kände jag ett ryck och vi stannade mitt i fallet. Fallskärmen var nu utlöst. Nu kunde man alltså sitta väldigt bekvämt och njuta av utsikten. Sjön låg turkosgrön långt under oss och berg tornade upp sig långt bort åt alla håll. Jag fick dessutom prova styra genom att dra i två remmar som satt fast i fallskärmen! ;) Tänk vilket fantastiskt jobb killen bakom mig hade!