Maja Nordlund

Efter Siem Reap tog vi nattbussen till Sihanoukville, varifran vi skulle ta en bat till on Koh Rong. Denna nattbuss kom att bli den varsta bussresan i mitt liv. Min systemkamera blev namligen stulen! Min mobil ocksa, men den skiter jag i. Jag och Eve satt bredvid varandra pa satena framfor bussens bakre dorr. Nar vi somnade kring 01.00 hade vi vaskorna vid vara fotter. Vi vaknade med jamna mellanrum, och jag brukar aldrig riktigt kunna sova ordentligt pa bussar. (somnade 2 ganger under 3 ars buss-pendling i gymnasiet..) Men denna natt sov jag tydligen stenhart! Det kravdes namligen en hel del arbete for att lyckas stjala kameran, eftersom den lag i sin kameravaska, som lag i en plastpase, som i sin tur lag i min handvaska... Saaa, den som gjorde det maste alltsa ha varit sjukt skicklig och tyst att ingen pa bussen markte nagot!

 

Nar jag upptackte det fick jag en san dar kall ilning genom hela kroppen, ni vet, en sadan man far nar man tror att man glomt eller tappat nagot, men sen inser man att det var falskt alarm, och da andas man ut. Jag kom aldrig sa langt. Det kandes som om jag skulle hitta den snart. Att jag lagt den nagon annanstans, kanske i Eves vaska. Ingen kamera. Misstanksam som jag ar passande jag aven pa att snoka runt i chaufforens och busspersonalens hytt och i deras vaskor (det var frackt, jag vet..), men ingen kamera fanns dar.

 

Sa det vara bara att acceptera, systemkameran (och min skitmobil som jag anda tankt kasta) var borta for alltid. Nu forstar jag varfor man har en reseforsakring (och en drulle).

 

Oj just ja, detta inlagg skulle ju handla om Koh Rong! Tja.. Det var inte den paradis-o som vi trott; guesthouse, restauranger och barer lag alla langsmed stranden, och har var den ganska skitig med sma bitar av papper, plast, metall och gud vet vad.. Narmare vattnet med den dock kritvit och endast en liten plastpase eller petflska lag lite har och dar. Vi bodde i ett ratt billigt rum, sa tyvarr hade vi rattor springandes omkring pa golv och takbjalkar. Sen fick vi dock hora att det fanns rattor i vartenda guesthouse och att de jobbade pa att fa bukt med det problemet. Sa da kandes det lite battre.. ;p

Middag vid strandkanten

 

Vi fick tips om att man kunde ga langs en djungelstig over till andra sidan on, till en strand kallad Long Beach. Den stranden sags vara en av de basta/vackraste stranderna i varlden. Den var ju 1000 ganger vackrare an den strand vi bodde vid, men eftersom Long Beach verkligen var lang (7 km!) sa kunde man upptacka mer och mer skrap ju langre man gick langst strandkanten. Men de narmsta 2 km nar man kommer fram fran djungelstigen ar det valdigt rent och fint. Langgrund med kristallklart vatten och kritvit sand!

 

Djungelstigen var forovrigt en riktig hike! Lamna flip-flopsen hemma och dra pa gympadojjerna! Vi bade klattrade uppfor och nerfor bergssluttningar, svingade oss i lianer (bokstavligt talat!) och krop bland tat vegitation! Det skulle ta 45 minuter, men tog oss narmare en och en halv timme, eftersom vi gick fel tva ganger. ;p

Klattrig - nedat!

 

Pa kvallen sag vi solnedgangen, sedan tog vi en bat tillbaka till var strand. Fran denna bat kunde man se den vackra, rosa, solen annu battre, sa da saknade jag min kamera lite extra... Far noja mig med att lana nagra fran Eves blogg, som hon tagit med sin mobil. Men de ar riktigt fina, sa hall till godo! :)

Solnedgang vid Long Beach