Maja Nordlund

Okej, nu kommer ett lite bättre skrivet (och intressantare!) inlägg än det senaste om vår stressiga flygplatsdag! Vi lyckades alltså ta oss in i Nya Zeeland, och vår resa började i den lilla staden Dunidin (uttalas Danídin) som enligt Wikipedia, eller nån annan googlad sida, ska vara den stad som ligger längst bort från Sverige på hela jordklotet! :p När vi anlände upptäckte vi dock att det hade varit en fördel att ha bil, eftersom det var det enda sättet att ta sig ut till Peninsulan (=halvön) utan att behöva betala hundratals dollar för buss, och ytterligare några hundra för att få se några pingviner eller (observera eller, inte och!) albatrossar.

 

Våra soffvärdar bodde dock i ett hus med jättefin utsikt över staden, vattnet och halvön så det var ju ett plus iaf! Dunidin påminner väldigt mycket om England, särskilt skottland. Inte så konstigt kanske, med tanke på att skottarna var de första att bosätta sig där.. :p Otroligt vacker stad, men sjukt mycket kullar och branta backar! Där finns faktiskt världens brantaste gata, Baldwin Street, som vi såklart kämpade oss uppför! De har även den vackraste tågstationen jag någonsin sett, (och jag har sett en hel del, eller vad säger du, Frida? ;p) den ser ni på bilden i mitt förra inlägg.

 

Nåväl, vi tog en Intercity buss till Te Anau, en liten söt stad i på sydöns sydliga mitt, typ.. Där åkte vi i en liten båt in i en kolsvart grotta och satt alldeles tysta och tittade på små lysande maskar som satt i grottans tak. De såg verkligen ut som grön-turkosa stjärnor där de satt utspridda över våra huvuden. Väldigt mysigt och fridfullt, och lite spännande att inte veta hur det riktigt ser ut där båten åker fram i mörkret!
Snodde en bild från google, eftersom man inte fick fota inne i grottan! ;)